Reflektion Mikaela

Det var helt nytt för mig att arbeta med storyline och det var svårt att förstå sig på det i början. Nu i slutet inser jag hur mycket arbete och tid som krävs för ett sådant projekt. Eftersom storyline är ett brett arbetssätt som öppnar upp för många möjligheter tycker jag att det är positivt för både barn och pedagoger att arbeta med. Dock var det svårt emellanåt när vi inte arbetade tillsammans med barn på riktigt. Jag tycker det är bra att en storyline bygger på elevernas förkunskaper, vilket är både intressant och nyttigt för oss pedagoger att bejaka. Det spännande är också att vi inte vet från början hur berättelsen kommer att se ut, förutom början och slutet. Däremellan kan allt möjligt hända och både barn och vuxna får chans att lära av varandra. Något annat som är bra med storyline är att oavsett barnens erfarenheter eller kapacitet att bidra kan alla vara delaktiga på något sätt just eftersom detta arbetssätt är anpassningsbart. Enligt storyline.se (2018) får alla chansen att visa vad de är bra på genom den stora variationen av aktiviteterna.

Vår grupp valde att ha vattnet i sjön som tema för vår storyline. Världens komplexitet syns genom att se på ett ämne på många sätt och där är vatten ett bra exempel då det innefattar alla tre dimensionerna i hållbar utveckling, menar Björklund (2014). Något som jag fann intressant och där verkligheten bidrog till vår storyline på riktigt var när vi gick ut till en strand för att ta kort och såg att det faktiskt låg skräp i sjön. Vi ville inte bara fokusera på skräp i sjöar, utan även föroreningar som kan vara svåra att se. Genom att vi i vår storyline hoppade i tiden, kunde vi förklara för barnen att utvecklingen ändå har gått framåt vad gäller till exempel kvicksilver. Föroreningar gör det svårt för organismer att överleva och kan vara svåra för oss människor att se (Wiborn, 2013). Jag kan tänka mig att använda mig av storyline på min framtida arbetsplats för att lära känna barnen mer genom deras kunskaper om ett specifikt område och hjälpa både dem och oss pedagoger att utvecklas. Det här arbetssättet ger också möjlighet till att vara ute i naturen vilket är bra av flera anledningar som till exempel för vissa barn som inte vistas mycket ute i naturen annars. Är vi ute i naturen är det också enklare för barnen att förstå och se sambanden mellan den informationen vi ger dem teoretiskt och deras egna upplevelser av naturen. I läroplanen står det att ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen” (Skolverket, 2016. S. 10).

Vi valde att fokusera på social och ekologisk dimension då nedskräpning och förorening av vattnet inte bara påverkar oss här, utan även miljön och individer i andra delar av världen. Det handlar om både vår, arters och miljöns hälsa samt hur vi har möjlighet att påverka, vilket kan vara mer än vad vi kanske tror. Att prata om hållbar utveckling i förskolan är viktigt både för nutid och framtid. Om det blir en del av barnens vardag nu är det inte något främmande för dem senare i livet. Barnen kan känna stolthet när de får bidra med egna tankar och idéer på hur vi kan göra för att hållbar utveckling ska bli bättre på förskolan eller ute i världen över huvud taget. Detta får barnen möjlighet till i vår storyline där en av våra nyckelfrågor handlar om hur vi kan få bort skräpet och där vi uppmuntrar till deras tankar om hur de tror att det påverkar fiskarna i berättelsen. Genom att arbeta med hållbar utveckling i form av en storyline kan det även leva vidare på förskolan, till exempel i form av återvinning. Som Björklund (2014) skriver ska hållbar utveckling inte ses som ett eget ämne utan som ett förhållningssätt. Om vi då börjar introducera begreppet hållbar utveckling för barnen genom en storyline där de själva bidragit, tänker jag att de kan intressera sig mer för det efter att storylinen avslutats. I vår storyline valde vi att avsluta med att gå till Vänermuséet både för att det skulle vara roligt för barnen, men också för att ge dem ett tydligt avslut och mer information om Vänerns historia.

Referenslista

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm, Skolverket.

Storyline Sverige. (2018). Om Storyline. Hämtad 2018-01-10, från http://storyline.se/om-storyline/

Wiborn, P. (2013). Naturens tjänster: en handledning för grundskolan om ekosystemtjänster. Stockholm: WWF Sweden.

//Mikaela

Reflektion Frida

Jag har ingen tidigare erfarenhet av att arbeta med Storyline och jag har heller aldrig hört talas om detta arbetssätt innan vårt grupparbete, vilket var fallet för samtliga deltagare i studiegruppen. Detta gjorde att det fanns vissa svårigheter för oss att komma in i arbetssättet och dess tänk. Arbetet med Storyline tror jag är lättare när du utför det i en barngrupp där du får med barns tankar och idéer som ju är en styrande del i arbetets utveckling. Pedagogen ska styra över starten och slutet på en Storyline och barnen ska vara de som för arbetet framåt (Storyline.se). Nu blev man osäker i arbetet då vi skulle vara både pedagog och barn. Genom arbetet med Storyline får barnen inflytande över sitt egna lärande. Skolverket (2016) belyser att barnen ska ges möjlighet till förståelse för hur ens egna handlingar påverkar miljön.

Min grupp valde att göra en Storyline som berörde vatten, i detta fall valde vi att behandla miljön i sjön Vänern för att barnen ska få en förståelse för hur stor påverkan vi människor har på våra vattens välbefinnande, dör våra sjöar och hav dör även vi människor så det är en viktig aspekt inom vår hållbara utveckling att värna om världens sjöar och hav. Vårt fokus i arbetet var att barnen skulle vidga sina kunskaper om hur vi människor har påverkat Vänern under åren som gått, exempelvis genom nedskräpning och de utsläpp som gjorts. De dimensioner vi valt att jobba med inom hållbar utveckling är social och ekologisk, detta gör barnen genom att vidga sin förståelse för hur Vänerns ekosystem påverkats av oss människor men också genom att utveckla barnens kunskaper om hur de arter som lever i Vänern samt vi människor faktiskt påverkas av de utsläpp och den nedskräpning som gjorts. Återvinner vi vårt skräp minskar risken att det hamnar i våra vatten, vilket gör att målet med att få ett renare vatten och en mer hållbar värld närmas drastiskt (Ideland, 2016). Barnen får genom detta arbete lära sig hur naturen påverkas om vårt skräp hamnar på fel plats. Under arbetets gång får barnen bekanta sig med de tre karaktärer som finns i vår Storyline, detta genom de aktiviteter barnen utför i sitt arbete med att hjälpa fiskarna ”städa” sjön. Barnen vidgar även sina kunskaper om Vänern genom den historia de får ta del av genom sina sökningar på Ipaden men även genom sitt besök på Vänermuseet. Barnen får även ta del av dokumentationen genom att ta bilder och filma varandra under arbetets gång. 

Nu när vi arbetat med Storyline i några veckor och fått mer kött på benen anser jag att det är ett bra och roligt arbetssätt både för pedagog och barngruppen då man får använda sig av fantasi, kreativitet och kommunikation. Jag tror att barnens inlärningsprocess blir större genom ett sådant arbete då de använder sina erfarenheter i sitt skapande tillsammans. Genom detta arbetssätt får barnen även öva på samarbeta med varandra, lyssna in varandras tankar och idéer för att föra arbetet framåt.  

Referenslista

Ideland, M. (2016). Den kravmärkta människan. Lund: Celanders förlag

Skolverket (2016). Läroplan för förskola Lpfö 98. Stockholm: Skolverket

E-resurser

Storyline. (2018). Hämtad 2018-01-10. Tillgänglig: http://storyline.se/ 

                                                           // Frida 

Reflektion av Linnéa

Reflektion storyline

Min grupp gjorde en storyline där miljön i Vänern vid staden Lidköping behandlades. Storylinen behandlade social och ekologisk dimension inom hållbar utveckling. Barnen fick upptäcka hur vattenmiljön såg ut och vilka individer som finns där, de fick också lära sig hur vi människor påverkar sjön genom skräp och förorenade utsläpp. Den ekologiska dimensionen behandlades genom hur ekosystemet i sjön påverkas av människans miljöförstöring. Den sociala dimensionen bearbetades av barnen genom att prata om hur vattenlevande individer och människor påverkas av miljöförstöringen i Vänern. Dessa dimensioner har också utforskats ur ett historiskt perspektiv genom att barnen undrade hur Vänern såg ut förr, och de jämförde det med hur miljön i vattnet är idag. Genom att barnen fick utforska och jämföra tidsperioderna fick de också en insikt om att miljön i Vänern blivit bättre på olika sätt. Ett dilemma i lärande om hållbar utveckling kan vara att barnen tappar hoppet om framtiden när miljöförstöringar behandlas, samtidigt som pedagoger inte kan försköna bilden av verkligheten. Att barnen fick uppleva positiv miljöutvecklingen är viktigt. Människor måste få veta det positiva som händer inom miljöområdet (Landin, 2016). 

Vår storyline som lärprocess för barn, upplever jag som positiv. Det ingick fantasi, praktiska aktiviteter, teori och studiebesök. Denna blandning av aktiviteter kan vara rolig för förskolebarn och gör deras lärande meningsfullt. I läroplanen för förskolan står: ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar,”(Lpfö 98, 2016, s. 10). Vi använde oss av IKT när barnen fotograferade till egen fotodokumentation vid sjön, och när de fick prova att filma hur karamellfärg spred sig i vatten. Pedagogerna och barnen sökte tillsammans på internet efter relevant fakta om Vänern och miljöförstöringar. Fakta söktes efter att barnen hade byggt världen och karaktärerna utefter sina tankar. De fick inspiration till byggandet från besöket vid sjön. Inom storyline är det viktigt att inte ge barnen full information om ämnet man behandlar, innan de fått tänka själva först. Förutsättningarna för ett framgångsrikt och meningsfullt lärande för barn ökar, om de har egna funderingar om ämnet innan de får mer kunskaper från vuxna (Storyline Sverige, 2018).

Sjön besökte vi i början av arbetet, men det betydde inte att barnen visste hur det såg ut under ytan eller hur fiskarna såg ut. Världen och fiskarna utformades utefter barens tidigare erfarenheter. Dock anser jag att det kan ge barn inspiration om man först besöker det ekosystem man vill fördjupa sig i. Det behöver inte betyda att pedagogen ger all information, barnen kan utforska platsen själva. Det är väsentligt med en konkret upplevelse i början av arbetet, för att barnen ska förstå sammanhang (Behrenfeldt et al., 2015).  Att ämnen behandlas via karaktärer som tillverkas av barnen är också positivt för barnens lärande. I vår storyline kunde barnen förstå hur situationen var i sjön med hjälp av fiskar de hade gjort som karaktärer. Det hade kanske väckt empatikänslor för individerna i sjön hos en riktig barngrupp. Det kan vara bra om barn och framtida generationer ser naturen och alla ekosystem som något vi människor måste bry oss om. Det är positivt för ekologisk hållbar utveckling.

I förskolans läroplan står: ”att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen upplever att det är roligt och meningsfullt att lära sig nya saker,”(Lpfö 98, 2016, s. 11). Jag tror en riktig barngrupp hade tyckt arbetet med världen och karaktärerna varit roligt, och på så sätt lärt sig mycket. Det kanske hade upplevts som en lek av barnen. Vi avslutade storylinen med ett besök vid Vänermuseet i Lidköping, det kan ge barnen en erfarenhet utöver det vanliga i förskole-sammanhang. För en barngrupp hade besöket troligen varit spännande och roligt.

Jag har lärt mig lite om hur en storyline kan fungera, men känner att tiden flöt iväg för fort i början av arbetet. Det tog tid att veta hur vi skulle göra i gruppen. Det har varit svårt att tänka hur mycket vi skulle styra eller inte, när vi inte hade riktiga barn med. 

Referenslista

Landin, S. (2016). Blir världen bättre?: [fakta om utvecklingen i världen]. (7., uppdaterade och omarb. uppl.) Stockholm: UNDP.

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan 2016. Tillgänglig: https://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild publikation?id=2442

Storyline Sverige. (2018). Förförståelse. Hämtad 2018-01-09, från http://storyline.se/om-storyline/forforstaelse/

Behrenfeldt, L., Brömster, E., Eadie, G., Fredman, A., Grantz, H., Gustafsson, J., Jansson, B., Lindblad, S., Lundberg, L., Manni, A., Tedenljung, A. & Wohlin, A. (2015). Att lära in ute för hållbar utveckling. Outdoor Teaching Förlag

AV: Linnéa Holmberg

Malin Nordström

                                  Reflektion av arbetssättet storyline

Storyline är ett arbetssätt som grundas på en praktisk, tematisk och probleminriktad undervisning. Det handlar om en berättelse som vuxna och barn skapar tillsammans men utgår även från barnens förkunskaper. Viktigt är att barnen för arbetet framåt men samtidigt utmanas genom variation av aktiviteterna. Storyline kan arbetas i mindre grupper, enskilt eller med hela barngruppen. Det pedagogerna ska styra över är starten och slutet på en storyline men kan även vara en hjälpande hand genom att ställa öppna frågor som för arbetet vidare (storyline.se).

Tidigare hade jag inte hört talas om arbetssättet storyline och ännu mer omedveten om hur det gick till. Till en början var det riktigt svårt att förstå arbetssättet. Det var först när grupparbetet drog igång som min förståelse ökade och jag insåg syftet med storyline. Storyline utgår mycket från barnens tankar och idéer. Det är helt enkelt det som för arbetet vidare. Därför upplevdes storyline som en utmaning då det handlar om att inta barns perspektiv utan en verklig barngrupp. Ytterligare en utmaning var begräsningen av tid. Från att inte ha någon uppfattning om arbetssättet till att under ett par veckor ha ett stort arbete färdigställt. För att storyline ska bli effektfullt krävs det större kunskap och mycket tid. I efterhand blev insikten att arbetssättet kan bli mycket givande och roligt på den framtida arbetsplatsen. Dels genom nyfikenhet då pedagoger aldrig vet vad barnen kommer med för idéer eller hur nästa steg i storyline företer sig. Björklund (2014) stärker detta genom att människans främsta tillgång är kreativitet. 

Arbetets gång fortlöper genom barnens frågor och undersökande. Därför ges många tillfällen till diskussioner där barnen får uttrycka sina åsikter men samtidigt lyssna till andras åsikter. Det självständiga arbetssättet kan resultera i att barnen blir motiverade och inspirerande till att skapa sin egna miljö och karaktärerna till den. Därför behandlas både delaktighet och inflytande. Även barnens perspektiv framhävs tydligt och de får användning för alla sina sinnen. Läroplanen (2016) menar att barnen ska få inflytande över sitt egna lärande. Demokrati lyfts också fram genom att barnen påverkar arbetet och framför sina åsikter. Mindre grupper kan öka det demokratiska värdet. Björklund (2014) stärker detta genom att demokrati är en viktig aspekt av ett hållbart samhälle och att demokrati ökar delaktighetskänslan.

Vi som grupp har arbetat med aspekterna social och ekologisk inom hållbar utveckling. Vi fokuserar på Sveriges insjö Värnen. Barnen får arbeta med tre olika fiskar som bor i sjön. Barn och fiskar kommunicerar via flaskpost. Målet är att barnen ska få förståelse för hur Värnen mår om skräp eller föroreningar hamnar i sjön. Även hur detta kan påverka fiskar som människor. Som många tror försvinner skräp som slängs i sjöar, vilket det inte gör. Denna insikt vill vi stärka hos barnen. Ideland (2016) anser genom att återvinna skräp istället för att kasta i vattnet så närmar vi oss målet med att få ett renare vatten och en mer hållbar värld. Under arbetets gång får de även en inblick i hur Värnen mådde förr och idag. Genom att barnen diskuterar och löser problem i fiskarnas miljö stärker de förmågan att samarbeta och samspela vilket bidrar till en ökad social hållbarhet i barngruppen.

//Malin Nordström, 2018.
Kurskod: HGF200

Referenslista

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling i förskolan. Lund: studentlitteratur.

Ideland, M. (2016). Den kravmärkta människan. Lund: Celanders förlag.


E-resurser

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. uppl.]). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: https://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Storyline. (2018). Hämtad 09/01-2018. Tillgänglig: http://storyline.se/

Reflektion Evelina

Arbete med Storyline är något som jag tidigare inte har hört talas om eller arbetat med, det ledde till att det var lite svårt att sätta sig in i arbetssättet direkt. Det tog därmed längre tid att komma på hur vi skulle kunna arbeta på bästa sätt och hur vi skulle få barnen att bli nyfikna på området vi skulle arbeta med. Troligtvis hade det varit lättare om vi hade varit i en barngrupp och arbetat med Storyline, då vi hade fått barnens tankar och idéer om hur vi kan arbeta.

Vår grupp valde att arbeta med miljön i sjön för att barnen ska få förståelse för att vi påverkar miljön på olika sätt, men att det kanske inte är det första vi tänker på när man pratar om hållbar utveckling eller förstöring av livsmiljöer. Ofta är det också svårt för barnen att se att vi har påverkat och påverkar miljön i sjön eftersom att föroreningarna inte syns lika tydligt som skräp i till exempel naturen. Men för att barnen ska bli medvetna om problem även i sjön är det viktigt att vi arbetar med detta också, eftersom att det till exempel påverkar hur fiskarna i miljön mår vilket senare leder till att vi inte kan äta olika sorters fisk på grund av att de dör ut eller att de är påverkade av skadliga ämnen. I världsnaturfonden (2016) skriver de om att djuren i världen snabbt minskar, det gäller bland annat fiskar och det kan då handla om överfiske som leder till att vissa arter dör ut eller att de är påväg att dö ut.

Arbetssättet med Storyline har varit givande på olika sätt, bland annat genom att man har fått nya tankar om hur man kan arbeta med barnen i förskolan och att barnen på detta sätt blir mer delaktiga i undervisningen, eftersom att det är barnen som styr över hur vår Storyline fortsätter. I ett Storylinearbete är barnen aktiva i arbetet vilket skapar ett engagemang hos barnen (Storyline.se). Arbetet med Storyline går igenom många olika moment/aktiviteter som man utför tillsammans med barnen vilket leder till att vi kan arbeta på många olika sätt och i olika gruppkonstellationer för att alla barn på olika sätt ska bli delaktiga och få inflytande över arbetet. Enligt läroplanen ska barnen få inflytande över sitt egna lärande (Skolverket, 2016). Eftersom att barnen ska styra över arbetet vet vi heller inte exakt hur arbetet kommer fortlöpa men vi har ändå våra nyckelfrågor samt mål som ska uppfyllas genom arbetet med Storyline.

När det gäller hållbar utveckling anser jag att detta är ett bra arbetssätt eftersom att vi på många olika sätt kan arbeta för att barnen ska bli medvetna om människans påverkan på miljön. Barnen befinner sig mycket ute i naturen och något som Björklund (2014) beskriver är just att förskolebarn har en nära relation till naturen och är medvetna om hur vi på olika sätt ska ta hand om den på bästa sätt.

Referenser

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm, Skolverket.

Storyline. (2018). Hämtad 2018-01-09, från http://storyline.se/

Världsnaturfonden (2016). Sammanfattning av Världsnaturfonden WWF:s Living planet report 2016. Solna: Världsnaturfonden (WWF).

//Evelina

Referenser

Behrenfeldt, L., Brömster, E., Eadie, G., Fredman, A., Grantz, H., Gustafsson, J., Jansson, B., Lindblad, S., Lundberg, L., Manni, A., Tedenljung, A. & Wohlin, A. (2015). Att lära in ute för hållbar utveckling. Outdoor Teaching Förlag.

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Engdahl, I., Karlsson, B., Hellman, A. & Ärlemalm-Hagsér, E. (2012). Lärande för hållbar utveckling -är det något för förskolan, eller? Rapport om OMEP:s projekt Lärande för hållbar utveckling i praktiken.

Forsling, K. (2011). Digital kompetens i förskolan. (s. 76–95). KAPET. Karlstads universitets Pedagogiska Tidskrift, 7(1).

Ideland, M. (2016). Den KRAV-märkta människan. Lund: Celander.

Länsstyrelsen. (2017). Miljöhistoria. Hämtad 2017-12-22, från http://extra.lansstyrelsen.se/vanern/Sv/fakta-om-vanern/Pages/miljohistoria.aspx

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm, Skolverket.

Storyline. (2018). Hämtad 2018-01-08, från http://storyline.se/ 

Världsnaturfonden (2016). Sammanfattning av Världsnaturfonden WWF:s Living planet report 2016. Solna: Världsnaturfonden (WWF).

//Evelina

IKT

Vi har använt oss av IKT tillsammans med barnen dels när vi sökte information via ipaden och dels genom att barnen själva har fått dokumentera arbetet med egna foton som de tagit under arbetets gång. Forsling (2011) menar att den digitala kompetensen är viktig för barnens framtid där de lär sig att kommunicera med och hämta information genom digitala medier.

När vi ska reflektera med barnen om deras upplevelser av natur är deras egna foton mycket användbara, skriver Björklund (2014).

//Mikaela

Studiebesök Vänermuseet

Idag har barnen fått ett tackbrev från fiskarna:

Hej alla barn!

Vi är så glada och tacksamma för att ni hjälpt till att rena vårt hem. Nu mår vi mycket bättre och föreslår att ni nu går till Vänermuséet för att lära er mer om Vänerns historia.

PS.

Passa på att hälsa på Åsas släkting, Gammelålen.

Vi har valt att gå till Vänermuséet på studiebesök för att få ett tydligt avslut på vårt arbete med storyline. Genom att göra ett tydligt avslut får barnen chans att säga farväl till karaktärerna (Storyline Sverige, 2018). På Vänermuséet får barnen se hur det var förr i Vänern och även uppleva akvarium och levande fiskar.

//Frida