Fortsättning på berättelsen

Idag har barnen kommit på en fortsättning till berättelsen med fiskarna. De frågade oss pedagoger om hur vattnet såg ut förr och om det går att dricka idag. Tillsammans med barnen sökte vi efter fakta. Vårt uppdrag som pedagoger är att utbilda barnen till att handla och förstå hur hållbar utveckling fungerar och vad det är (Engdahl, 2012).

Fortsättning på berättelsen efter att barnen undersökt vattnet:

När vi undersöker vattnet undrar ett av barnen hur det såg ut i Vänern förr, medan ett annat barn undrar om vattnet går att dricka här. Ett tredje barn föreslår att vi kan skriva ett brev till fiskarna och fråga. När vi sedan går hem lämnar vi en flaskpost vid sjökanten där den hittades förra gången.

Åsa och Borre har sett hur barnen undersökt deras hem och när alla gått i väg, simmar Åsa upp och hämtar flaskposten. De tar sedan med den till Gammelgäddan för att få svar på barnens frågor. Gammelgäddan läser brevet och berättar sedan:

-  Idag har vattnet i Vänern ändå blivit bättre än hur det var förr, trots allt skräp och smuts som finns idag. Det kanske inte var lika mycket colaburkar och chipspåsar i sjön förr, men det fanns andra giftiga ämnen som man inte kunde se med blotta ögat. Mina gamla släktingar hade fått in giftet i kroppen och var mycket sjuka. Det kallades för kvicksilver, det var även giftigt för människorna. Vänern var en av världens mest förorenade sjöar när det gällde kvicksilver faktiskt!

- Men kan människorna dricka vattnet då? Frågar Borre.

- Här inne i Kinneviken och i vattnet nära staden vid till exempel stränderna, är vattnet för smutsigt för att människorna ska kunna dricka det. De kan bada i det, så det är ganska rent, men de kan inte dricka vattnet. I så fall skulle de nog må dåligt och kanske bli sjuka. Men mitt ute på sjön i Storvänern är vattnet faktiskt så rent att det går att dricka. Det finns mycket kvar att göra, men visst är det skönt att det går åt rätt håll i alla fall?

- Ja! Svarar Borre och Åsa i kör.

Åsa och Borre mådde nu bättre när de insåg att Vänerns vatten började bli renare, men de insåg också att man hela tiden måste jobba för att vattnet ska bli ännu renare och att man inte får slänga skräp i sjön. De var dock förvånade över att vattnet hade varit så giftigt förr. Deras problem med skräp hade känts jobbigt, men inte nu längre. Och nu när de skulle få hjälp av barnen kändes det mycket bättre. Det kändes som att de fått mer hopp om framtiden än vad de hade haft innan de träffat Gammelgäddan. Gammelgäddans svar skrev de ner i ett nytt brev som Åsa sedan lämnade vid sjökanten igen.

Barnen kommer att lära känna aspekten hälsa av social dimension genom denna berättelse som de får av fiskarna. Behrenfeldt et al. (2015) beskriver att vatten är ett ämne som har god förmåga att transportera andra ämnen, det gör att alla organismer som är beroende av vattnet påverkas om det förorenas. Ett exempel som berättelsen tar upp är att både fiskar, miljön i sjön och människorna påverkades negativt när Vänern var mycket förorenad av kvicksilver.

//Mikaela